Länge målade jag på duk i någon slags informell-minimalistisk anda. Kanske inte så konstruktivt, det som intresserade mig kunde vara Georg Baselitz eller Jean Fautrier lika gärna som Ben Nicolson eller Alberto Giacometti! Men jag målade aldrig figurativt, aldrig abstraherat. Måleriet var konkret - det föreställde sig självt. Färgen var färg och duken var inte bakgrund utan just duk.
Samtidigt som jag målade så snickrade jag enkla konstruktioner, för att jag gillade materialet trä och för att hanterandet, det fysiska, krävde andra beslut och strategier än måleriet på duk.

Nu har nog mitt outtalade mål blivit att förena dessa världar och försöka göra något måttlöst och informellt med en fysisk praktiskt och konstruerande praktik.